Recension av Att döda ett barn

Att döda ett barn, som är en novell av författaren och journalisten Stig Dagerman, publicerades 1948, ¨är förmodligen den mest kända av Stig Dagermans texter.¨ Novellen skrevs ¨på beställning av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, för att få ner hastigheten i trafiken. ¨ Novellen filmades 1953 respektive 2003 med samma namn (http://sv.wikipedia.org/wiki/Att_d%C3%B6da_ett_barn). Jag hade tittat på kortfilmen innan jag läste novellen, när jag hade riskutbildning på körskolan.

 Berättelsen handlar om en vanlig bilolycka som sker ¨på en mjuk bred väg¨ mellan byarna till havet på en ¨lätt¨sommar dag. ¨ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man.¨ En ¨lycklig¨man kör sin bil i sin flickväns sällskap med full fart, i samma sekund springer ett barn över vägen till granne för att låna socker åt sin mor. Olyckan inträffar plötsligt och barnet blir överkörd. På en sekund förändras livet för alla berörda. ¨det är den lyckliga morgonen till en ond dag,......¨.

Berättelsens handling är okomplicerad. Dagerman beskriver händelsen på ett enkelt sätt genom att för det mesta använda enkla ord och korta meningar. En parallellhandling utspelar sig självständigt och lugnt i novellen. Allting är normalt,  som vanligt. Huvudpersonerna i denna berättelse känner inte till varandra och de har inget förhållande innan olyckan. Deras liv pågår som vanligt. Dagen är en helt vanlig härlig sommardag. Novellen och filmen visar oss det typiskt sommarlivet på landet i Sverige, till exempel; sol, hav, stig, roddtur, rågåkrar, hägg, kaffekopp osv. Men de vackra bilderna krossas plötsligt av obarmhärtig verklighet. Livet för alla berörda är inte lätt efteråt. Och de måste ångra sig och ta sin del av skulden. Den lycklige mannen ångrar sin vårdslösa körning；mannens flickvän ångrar att hon blundar；barnets mamma ångrar att hon låtit barnet låna socker；pappan ångrar att han skyndade på sitt barn. Men ¨Efteråt är allting för sent.¨

Novellen är kort och lättläst, men budskapet som novellen framför är däremot djupsinnigt. Livet är obarmhärtigt precis som författare har understrukit och upprepat i novellen. En bilolycka berövar barnet livet och samtidigt alla berörda lyckan. Livet är oförutsägbart och bräckligt. Man kan aldrig förutsäga någonting, eller förutse vad som kommer att hända . Alla personerna i berättelsen lever ett lugnt och lyckligt liv. På dagen tänker de åka till havet, ro långt ut och njuta av sommaren.  På en enda sekund förvandlas alla lyckliga människor till olyckliga människor. Livet är så obarmhärtigt att tiden ibland inte kan ¨läka alla sår¨. Jag anser att författarens syfte med den här novellen inte bara är att antyda livets bräcklighet, utan även att påminna oss om att uppskatta livet. Men verkligheten är ironisk. Det sägs att Dagerman hade gjort flera självmordsförsök-det första när han var 17 år- men alltid ångrat sig i sista stund. Men till slut i november 1954, tog han sitt liv på grund av den skrivkramp han länge drabbats av ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Dagerman).

Novellen är visserligen kort och solig, men jag tycker om den, i synnerlighet dess språk. Språket är lätt men unikt. Författaren beskriver händelsen sakta och lugnt så att läsarna tycks titta på bilder medan de läser novellen. Dagerman använder upprepningar av ord och meningar för att förstärka brådskan och livets bräcklighet och därmed ger läsarna känslan av ångest, t.ex. ¨ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man.¨,¨det far ingen skugga över köket....¨,¨det är ingen ond man, han är glad och lycklig....¨,¨lycklig¨, ¨efteråt¨,¨obarmhärtigt¨, osv. Författaren påpekar att livet är obarmhärtigt genom att använda en mängd positiva och vackra ord som är motsatsen till den hårda verkligheten, t.ex.¨lycklig¨,¨solen¨,¨blänker¨,¨fin¨,¨doften¨,osv.. Författaren nämner gång på gång  hur många minuter är kvar så att läsarna känner sig stressiga.

 
Jag anser att novellen är underbar inte bara för sitt innehåll utan också för sitt språk. Men jag anser att titeln ¨Att döda ett barn¨är lite underlig. Det verkar bokstavligen som om någon ska vilja döda ett barn med flit, men vi får veta att det inte är så. Kanske vill Dagerman visa att resultatet är samma oavsett om man gör något med flit eller inte. I alla fall, jag rekommenderar novellen.