Recension av Mig äger ingen

Mig äger ingen, är författaren Åsa Linderborgs debutroman och publicerades 2007, ¨har rönt stor uppmärksamhet både bland kritiker och läsare. Romanen nominerades även till Augustpriset. ¨(s. titelblad 2). Efter att ha läst den två gånger, förstår jag äntligen varför romanen har kunnat nå en så stor framgång. Romanen är inte bara en biografi om Åsas far, utan också en bok om samhällets förändring i Sverige under 1900-talet. Många läsare tycker om den på grund av kärleken som romanen beskriver eller känslorna som romanen väcker.

I Mig äger ingen, skriver Åsa om sin uppväxt med sin ensamstående pappa. Pappan heter Leif Andersson och föddes den 15 februari 1941, ¨död den 14 januari 2002, om en månad och en dag skulle pappa fyllt sextioett år¨( s. 264). Hans liv är varken långt eller framgångrikt, men han ger all sin kärlek till sin dotter och lämnar en ändlös längtan hos henne.

Leif är inte en perfekt pappa, tvärtom är han i viss mån en misslyckad man. Han är härdare på Metallverken i Västerås. Han är alkoholiserad och spenderar nästan alla sina pengar på sitt drickande, därför lever han alltid ett fattigt liv. Han tycker själv att han är Sveriges bästa härdare, men förlorar sitt jobb när han är femtioett år. Han är mycket stolt över sitt arbete men samtidigt hatar han det djupt i sitt inre. Han tror att det tunga arbetet leder till sin fattigdom och sjukdom. Leif längtade efter socialismen och kommunismen. Han drömmer om det klasslösa och fredliga samhället. ¨Samtidigt beundrade han Karl Marx som var både tysk och jude. Och mitt i allt detta drömde han om en värld utan rasgränser och nationaliteter.....¨ (s. 245). Men han vill inte kämpa för sin dröm, eftersom han är även livrädd att avslöja sin radikalism(http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=5843). Han lämnas av sin fru för sitt problem med alkohol,¨han pyntade sitt hem i väntan och längtan efter sällskap.¨(s. 273). Men hans tillfälliga flickvän Sonja lämnar slutligen honom. Asås farfar, farmor och andra anhöriga hjälper dem ofta, men är besvikna på pappan. Han är rolig och ¨kunde hur många roliga historier som helst¨(s. 125), men för det mesta är han hämmad och blyg utan vänner. Han bryr sig om sitt utseende. ---- ¨Pappa pratade om sig själv som en elegant lirare,en man med stil och finess. ¨(s.28). Men samtidigt sköter han inte hygienen-ingen tandborste eller tandkräm. Sova utan lakan tillhör vardagen. Inga handukar och inga nytvättade kläder(http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=5843). Dessutom är hans språkbruk vulgärt. Han brukade säga orden gång på gång t.e.¨fan¨,¨kärringar¨,¨jävel¨osv..

Pappan är visserligen alkoholiserad, fattig, feg, tillbakadragen och smutsig, men det viktigaste är att pappa älskar sin dotter Åsa väldigt mycket. Förutom alkoholen och jobbet, är Åsa pappans allt. Han är alltid tålmodig med Åsa. ¨Han tjatade aldrig, röt inte ifrån, visade sällan irritation.¨ (s. 38). Han har lust att prata med Åsa om sitt vardagsliv, till och med om sina tankar, men ¨Pappa hade aldrig tidigare haft en åsikt om hur jag borde leva mitt liv.¨(s. 214) Han är alltid stolt över sin dotter och stöder henne  reservationslöst trots att Åsa inte träffar honom under en lång period efter att hon blir stor. Han skickar ett kort med rosor och femhundra kronor till dottern på disputationsdagen trots att han inte får sitta bredvid dottern på den stora festen. Pappa älskar inte bara Åsa, utan också hennes barn.   

För Åsa, hon älskar självklart sin pappa och är stolt över honom, trots att hon tidvis inte förstår sin pappa och därmed glider ifrån honom. Efter att pappan dör, när hon börjar minnas hela sin pappas liv och deras förhållande, saknar Åsa honom med sorg och ånger------¨Jag heter inte Åsa, ville jag säga till honom, för jag är inte Åsa. Jag heter Natasja, Tussigull, gumman, gummelumman, tokan, jäntan. Du har väl inte glömt bort alla namn du gav mig?... jag minns dig, pappa. Vad kommer du ihåg av allt det som var du och jag? (s.258)¨.¨Jag önskade att jag kunde tala om för honom och hela världen hur stolt jag var över min pappa. Att jag skulle sakna honom. Sakna honom så förbannat. ¨(s.266) Det verkar som om hon egentligen försöker förstå sin pappas själ efter hans död. Massor av detaljer om hur pappa vårdade henne berör inte bara henne igen, utan också läsaren. Kanske kommer den riktiga kärleken från våra vardagliga liv, inte från de stora händelserna.

Romanen handlar också om författarens mamma och andra anhöriga. Men Åsa beskriver skriver mycket lite om sin mamma, trots att hon bor hos mamman varannan helg. Mamman är politiskt aktiv och får framgång inom sitt politiska liv. I boken tycks Åsa inte visa sitt missnöje mot sin mamma, tvärtom närmar hon sig mammans nya familj i tonåren tar även sin mammas namn, blir politiskt aktiv, men jag tror ändå att Åsas mamma är självisk. Hon vet att pappan är alkoholist, men ändå lämnar hon sitt barn när Åsa är cirka 4 år. Åsas mor- och farföräldrar är klassmedvetna----¨Både mamma och pappa växte upp bland klassmedvetna metallarbetare med hög arbetsmoral, som alla hade kämpat för demokratiska reformer och arbetarklassens rättigheter.¨(s. 88). Sådan familjebakgrund har mer eller mindre påverkat Åsas livssyn och politiska åsikter. Dessutom är det tur att Åsa och sin pappa gång på gång kan hjälp från sina anhöriga, annars hade pappan och lilla Åsa haft ett sämre liv.

Romanen är också en berättelse om samhällets förändring i Sverige under tiden från Åsas barndom till hennes fars död, alltså 1960-talet till 1990-alet. I boken, kan man få reda på att åtminstone en del av människorna var medvetna om klass, socialism, kommunism under 60-70 talet, och att de kämpade för detta. Det visar massor av tankar i boken om socialismen och kommunismen hos arbetarklassen, till exempel hos Åsas mamma och pappa. Det är en annorlunda period. Numera tycks begreppet arbetarklass gradvis ha försvunnit i Sverige. Självklart har jag bekantat mig med de politska koncepten eftersom jag kommer från Kina där man lär sig dem från barndomen. Författaren skriver om många politiska händelser och politiker i Sverige under denna tid som är obekanta för mig, vilket sannolikt påverkar mig när jag läser och försöker boken. Åsa nämner också vissa fabriker och företag i boken som har förändrats och utvecklat framför allt i Västerås, vilket visar hur industrin utvecklats. Läsaren lär känna samhället i Sverige under dessa år.

Boken beskriver livet under 60-90 talet och publicerades 2007, därför bokens språk är ganska modernt och vardagligt. Samtidigt är det oundvikligt att boken har sin distinkta karaktär under den tiden, bland annat ord om samhället, politiken och vardagligt liv. Boken använder också massor av dialoger mellan personerna. På grund av pappans yrke och utbildningbakgrund, finns det många slangar och vulgära ord i boken, till exempel,¨lull¨,¨jäntan¨,¨fan¨,¨kärringar¨,¨jävel¨osv..

Romanen är en riktigt underbar bok. Men jag tror ärligt talat att bokens skildring är lite tråkig kanske på grund av författarens och min olika bakgrund och språk. Hennes pappa är en vanlig även misslyckad människa, därför är handlingen inte gripande bara trivial. Hon beskriver också massor av prylar i sitt hem, Majkens hem, mammas hem och andra personers hem, som är lite för detaljerat, tycker jag. Dessutom berättar Åsa lite eller diffust om sitt eget liv och därmed kan jag inte förstå hennes uppväxt helt och fullt.