Att behärska ett
språk är svårt och jobbigt, för att inte tala om kinesiska språket. Många små
invandrarbarns modersmål blir sämre efter att ha flyttat till andra länder,
framför allt de som inte har klarat målen i grundskolan i sina hemländer. För
att förbättra sina barns modersmål eller återminstone förebygga för att bli ännu
sämre, dyker kampen mellan föräldrarna och barnen upp.
En del av
föräldrarna kräver att deras barn ska prata bara sitt modersmål hemma, även få
extra kurser i modersmål på helgen. Vissa föräldrar skickar sina barn till sina
hemländer på semestern för att ge barnen en lämplig språklig omgivning. Sådana
barn kan behärska sina modersmål ganska bra, åtminstone kan de kommunicera med
sina släktingar och jämnåriga i hemländer, som till exempel syskonen i texten
¨Tillfället gör syskonspråket ¨(Språkporten, 2012, s60-62). De tre syskonen kan
tala tre språk flytande bland andra persiskia, polska och svenska. De brukar
samtidigt växla mellan språken i olika situationer. Jag anser att syskonets
föräldrar har gjort rätt. Deras modersmålsundervisning som syskonet fick blev
inte ett hinder för deras svenska språkutveckling, utan deras extra förmåga.
En del av
föräldrarna ger upp sina barns modersmålsundervisning när de möter starkt motstånd
från sina barn. Det finns trots allt bara en del barn som gärna vilja spendera
tid och kraft att lära sig sitt modersmål eller sina förälrars modersmål. Det
gäller främst de flesta barn som föddes i landet där de bor. Eftersom är det automatiskt
för dom att behärska språket som talas i landet där de bor. Några föräldrar tycker
att det är viktigare för barnen och dom själva att behärska språket som talas i
landet där de bor. Därefter krävs deras barn inte modersmålsundervisning som
barnen i texten ¨Att bli en annan¨(Språkporten, 2012, s58-59). Barnens far
kommer från Grekland, och han har aldrig lärt ut grekiska till sina barn. När
hans barn blir stora, de har ett intresse att lära sig grekiska. Men det är
lite sent för barnen, och fadern ångrar sig lite också.
En viss typ av föräldrar
genomför det motsatta som jag gör, det vill säga att de kräver kanske av sina
barn att prata exempelvis svenska även hemma. Jag har ingen rätt att bedöma om
de har rätt eller fel, eftersom varje familj har sitt mål och sina åsikter. Men
för min del anser jag att språket inte bara är ett redskap för kommunikation,
utan även en förbindelse mellan olika kulturer, olika känslor, olika människor.
Det är varför vi hoppas att vår dotter kan forsätta att lära sig kinesiska. Vi
kan inte helt och hållet förstå varandra, om inte vårt barn behärskar kinesiska,
vårt gemensamma språk. Förresten, tror jag att modersmålet kan främja en att
förstå och behärska de andra språken. Vi har visserligen vidtagit alla åtgärder som behövs för att förstärka eller förbättra vår dotters modersmål, t.ex. genom att köpa många barnböcker på kinesiska, följa med henne till kursen i kinesiska på söndagsförmiddagarna, uppmuntra henne att skriva dagbok, men det har en liten effekt, i synnerhet på skrivandet. Däremot ska vi absolut inte ge upp hennes modersmålsundervisning. Våra åsikter är: För det första, är Kina hennes rötter. Om hon inte kan kinesiska, förlorar hon förmodligen sina rötter. För det andra, har Kina en lång och fascinerande historia och kultur. Hon kan njuta av detta om hon behärskar kinesiska. För det tredje, är Kina ¨på väg att bli världens mäktigaste ekonomi¨(Klas Eklund, Kina den nygamla supermakten, SNS förlag, 2011, bakre omslag). Om hon behärskar sitt modersmål, ska hon ha fler möjligheter i framtiden.
Sammanfattningsvis, anser jag att det är viktigt för att genomföra invandrarbarns modersmålsundervisning, för både föräldrarnas och barnens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar