Oundviklig närsynthet?

Förra veckan berättade Yifei att hon nyligen insåg att hon inte kunde se bokstäverna som fröken skrev på tavlan. Hon misstänkte att hon hade var närsynt. Och hon var jätterädd för det. Jag anade det också. Hon nämnde faktiskt detta redan förra terminen. Men då struntade jag i det. Jag och min man tänkte att det kanske var eftersom hon satt längst bak i klassrummet och bokstäverna var för små. Vi hade dock troligen fel. Hon blev förmodligen redan närsynt. Jag lät henne läsa bokstäver framför henne på avstånd. Hon kunde inte läsa bokstäverna medan jag kunde lätt, trots att jag också är närsynt.

Vi har brytt oss om Feis syn. Vi hoppas att hon skulle ha bra syn, för jag och min man är närsynta. Vi vill inte att hon ska bli ett närsynt barn som de flesta eleverna på skolan i Kina. Sedan vi flyttade till Sverige, hade jag tyckt att närsynthet skulle omöjligt bli hennes problem. Barnen i Sverige har trots allt inte mycket läxor. De har mycket tid att leka utomhus. Dessvärre påverkar gener kraftigt människor. Det sägs att barn förmodligen blir närsynta om sina föräldrar redan är närsynta. Det tycks sannt. 

Jag själv ville visserligen inte acceptera det faktumet, men jag som mamma måste trösta och uppmuntra min dotter. Dessutom var hon redan rädd för detta. Jag berättade för henne att vi måste acceptera faktum och försöka lösa problemet när vi upptäckte det. Och mitt i natten skrev jag omedelbart ett mejl till Feis fröken i svenska för att be henne om stöd. Fröken har alltid varit snäll mot Fei och även oss. Följande dag bytte Fei plats till den första raden. Och fröken lovade att hon skulle hjälpa Fei att göra en enkel synkontroll hos skolsyster. Efteråt ville vi att Fei skulle läsa lite mindre en tid. Hoppas att Fei ska orka för hennes skull.