Recension av Brandvägg

2012,06,12

Titel : Brandvägg

Genre : Deckare

Författare : Henning Mankell född 1948

Huvudperson: Kommisarie Kurt Wallander

Förlag: Ordfront förlag

Utgivningsår:1998

 

Kurt Wallander är en romanfigur skapad av Henning Mankell. Den figuren är en poliskommissarie från Ystad, som ligger i södra Sverige, närmare bestämt i Malmö. i böckerna löser framgångsrikt olika mordfall i hans yrekliv. Han är mycket omtyckt hjälte i hela svenska även europeiska och amerikanska bokvärlden under de senaste åren. De senaste Wallander-böckerna har toppat försäljningslistorna, och de har översatts till olika språk. Flera av Wallander-böckerna har filmats. Bokserien har också kinesisk version.

Brandvägg är den åttonde boken av Henning Mankell om kommissarie Kurt Wallander, utkom år 1998. Romanen försöker avslöja att vårt moderna samhället blir sårbarare med internet genom att beskriva hur Wallander spårar en serie av mord. Det var ett konstigt sammanträffande att min dator kraschade strax innan jag tänkte att börja skriva den recesionen, jag förlorade nästan alla mina dokument i datorn, vilket bekräftade att det moderna datorsamhällets sårbarhet. Å andra sidan, tror Jag att författaren försöker visa att Sverig är inte ett paradis som folk anar. Det finns också en mängd samhällsproblem här: missbruket, arbetslöshet, brutal kraft, social likgiltihet o.s.v.

Kurt Wallander är en frånskild medelålders polisman som bor i Ystad. Handlingen i böckerna utspelar sig också runt Ystad vid 1997, men ibland även utomlands. Allt börjar med att en taxichaufför(Johan Holgersson,60 år) blir brutalt mördad av två unga flickor(Sonja Hökberghotell, 19 år & Eva Persson, 14 år). Flickorna grips men en av dem(Sonja Hökberghotell) lyckas rymma och försvinner spårlöst. Senare däremot återfinns hon ihjälbränd i en transformatorstation utanför Ystad. Då det inträffar ett strömavbrott som mörklägger stora delar av Skåne. Ungefär samtidigt hittas en datakonsult(Tynnes Falk) död vid en bankomat i närheten av sin bostad under natten. Senare blir kroppen bortförd från bårhuset. De olika händelsern verkar som om de är självständiga, men så småningom inser Wallander och hans kollegor att det finns ett samband mellan dem. Med hjälp av en ung hackare vid namn Robert Modin, upptäcker de hemligheten bakom händelserna och hittar förbrytarna(Carter, Fu Cheng, Elvira Lindfeldt o.s.v.) som gömmer i datorsamhället. Förbrytarna tänker ursprungligen att slå ut hela det globala finansiella systemet och börja vid bankomaten i Ystads centrum. Men till slut blir ingen fälld, eftersom alla som är skyldiga redan är döda.

När man hittar meningarna som befinner sig närmare bokens slut¨Det var som om det inte bara var i datorernas värld det existerade brandväggar. Han hade också en inom sig själv. Som han inte alltid visste hur han skulle ta sig igenom ¨och ¨De finns inte heller enbart i datorerna och nätverken. De finns också på polishuset, mellan mig och mina kollegor, utan att jag varit medveten om dem förrän nu.¨kan man fattar värför romanen heter brandvägg. Lyckligtvis, till sist försvinner brandväggen i djupet av wallanders hjärta så småningom, efter att han känner att hans dotter Linda uppskattar honom egentligen. För Linda bestämmer sig att bli polis och har sökt in till Polishögskolan. Innan det, anar Wallander jäst att det finns stor avstånd mellan honom och sin dotter. Han tycker att Linda är inte särskilt förtjust i honom.¨Wallander blundada. Framför sig såg han en brinnande vägg. I tankarna tog han sats. Sedan sprang han rakt igenom väggen. Han svedde bara sitt hår och sin hud. ¨När jag märker det, känner jag äntligen en aning värme.

Wallander-böckerna är annorlunda från de andra vanliga deckarna, som betonar generellt hur kommissarier löser fall. Men Henning Mankell beskriver Wallander som en alldeles vanlig människa, med både bra och dåliga sidor. Han är i början gift med Mona. Men hans arbete tar mycket tid, d.v.s. han är en arbetsnarkoman, därför deras äktenskapet spricker och efteråt kan han inte bygga en ny familj ännu. Han förväntar kärlek. Och efter skilsmässan har han några älskarinnor bland annat Baiba i Riga. Han älskar nästan en kvinna Elvira Lindfeldt i Malmö i denna bok. Men hon visar sig vara spejare, som låtsas att tycka om Wallander. Kommissarier i andra deckare, till exempel Sherlock Holmes, är kloka, starka och modiga. Men Wallander är dock sjuk ofta. Hans blodsock är för lite hög, han har huvudvärk ofta, han är ibland räddhågad. Kort sagt, är han inte den typiska kommissarien vad man anar. Men i alla fall är han duktig, hederlig, stående, noggrann, flitig och bra på att analyser och resonera, vilket leder till hans framgångar. Kanske överensstämmer  sådan kommissarie verkligheten.

På tal om romanens språk，kan man känner en tryckande och likgiltig stämning som sprider i hela boken. Denna stämning är lik den långa mörka natten i Sveriges vinter. Henning Mankell omnämner då och då det kalla och blåsiga vädret i Ystads senare i. Romanen är så tyckande och mordfallen är så förfärlig att jag vågar inte läsa på kvällen. Men denna bok var svår att lägga ned när jag väl börjat läsa den. trots allt är det en deckare. Dessutom är intrigerna  gripande och spännande. Men samtidigt tycker jag ändå att boken är för lite tjock. Det har nästan 500 sidor. Jag menar att det är ibland tråkigt någonstans i boken. Man måster ha tillräcklig tålamod att försätta. Det dröjer länge innan jag kopplar varför  författaren beskriver mycket en killers(Stefan Fredmans) begravning i början. I viss mån, boken är inte bara en deckare, untan också en fakta om samhället. jag kan inte begripa några intriger ännu efter jag har läst klart. Jag tycker att det är lite orimligt någonstan. Till exempel:  poliserna har redan fäst stor vikt vid fallet, men å andra sidan undersöker de för långsamt, nog inte heller grundligt. Förbrytare kan lätt gå in och ut var som helst, men de förstör inte Falks dator som är jätter viktig för dem. Varför  Falks kroppe är stulen och återfinns vid bankomaten igen? Hur offren drabbas i detalj?

Böckerna har belönats med flera priser. ”Mördare utan ansikte” fick Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare 1991, ” Villospår” fick samma pris 1995. 1991 gick också Skandinaviska Kriminalsällskapets Glasnyckel till Henning Mankell för mördare utan ansikte. I alla fall skulle jag vilja rekommedera det till andra som studerar också svenska. För romanen är tydlig, språket är också modernt och strikt. Man kan känner till många vanliga och viktilga ord.