Recension av En ö I havet

En ö i havet är en ungdomsroman som är skriven av Annika Thor 1996. Boken är den första av fyra i bokserien om de två österrikiska systrar Steffi och Nelli som kommer till Sverige under andra världskriget. De fyra böckerna om systrarna har blivit en stor framgång, för författaren beskriver framgångsrikt krigsbarns liv, särskilt deras tankar, i Sverige under den tiden. Men de flesta tycker om den här boken mest. Så, jag ska dela mina tankar och åsikter med alla.

 

Först, ska jag berätta om vad boken handlar om.

Under andra världskriget, när Österrike blir ockuperat av tyskarna, försöker många föräldrarna göra allt för att skicka deras barn till Sevrige. Huvudpersonerna i boken, Steffi och Nelli, är två av dem. Systrarna kommer från en rik judisk familj. Deras far är läkare, mor är sångare. De har vackra kläder, mysig och stor lägenheten, även hembiträde i Wien före kriget.

1939, när den äldsta systern Steffi är 12 år, lilla syster Nelli är 8 år, skickas de till Sverge, på en liten ö i Göteborgs skärgård. Ursprungligen föreställer de sig att ön är en semesterort med palmer längs strandpromenaden, sandstränder med solstolar och glassförsäljare, ett piano och en hund......Men det är tvärtom. Det finns bara båtar och liten badplats. Steffi tycker att det är karg och tråkigt och det ser världens ände ut.

Steffi och Nelli bor hos sina respektive familjer på ön. Men lyckligt är de två familjerna inte så långt borta från varandra. Steffis fostermor heter Märta som är en sträng och tystlåten men verkligen snäll kvinna. Hannes fosterfar heter Evert som är tålmodigare och mer omtänksam. Han lyssnar hellre på och pratar hellre med henne, men han måste mycket ofta fiska hemifrån. Steffi är en känslig och envis flicka. Hon har aldrig trott att tant Märta inte älskar henne innan hon äntligen vet Märtas hemlighet. Det är Märtas dotters (Anna-Lisa) död som påvekar hennes egenskaper. Men steffi förändrar så småningom henne. Till sist kallar tant Märta Steffi“min tös”. Nelli har det mycket bättre, för Nellis fostermamma tant Alma har redan tre barn, så Nelli blev som ett av dem. Förstås, Nellis egenskaper är annorlunda från Steffis. Nelli anpassar sig bra efter hur de svenskar lever så att hon har många kompisar och är omtyckt.

På grund av Steffis judisk bakgrund, dessutom kan hon inte svenska, Steffi blir retad i skolan. För det mesta blir hon mobbad av en stack flickan som heter Sylvias. Sylvia är elak, tycker jag. Hon härmar Steffis uttal. Hon förhindrar de andra klasskamrater att kontakta med Steffi. Hon hånar Steffis kläder och hår. Hon slår Steffi tillsammans med sina vänner. Hon tänder på Steffis långa bruna hår. Hon tömmer Steffis cyckeldäcken på luft.......Kort sagt, Sylvia gör allt för att mobba Steffi. Men Steffi ger inte upp och hon vill bli inte vara retad. Tack och lov så har Steffi i alla fall sina vänner, Vera och Britta. Det finns även en kille i Steffis klass, som heter Svante, som är förtjust i henne. Varje gång när jag läser att Sylvia och hennes gäng mobbar Steffi, tänker jag på min dotter. Jag brukar föreställa mig vad min dotter ska göra om hon blir också retad i skolan. Jag hatar Sylvia och tycker synd om Steffi. Jag kan just inte fatta varför Sylivia är så elak.

I den sista del av boken, allting förbättrar. Steffi lär sig att tala svenska, fiska, cykla, ro en båt; hon får en bok som belöning på grund av sitt utmärkt betyg i skolan. Det är en höjdpunkt och vändpunkt i romanen när tant Märta, Steffi och Vera går till handlarens sommargäster, när tant Märta kallar Steffi¨min tös¨, samt säger: Ingen,ingen ska komma och säga sådant till min tös. och när hon betalar tio kronor för trasiga byxor och säger: Det är jämnt. Jag tycker om denna episod mest. Jag är nöjd med den och jag väntar förväntar detta tillfälle så länge.

 

På tal om romanens byggande och språk. För många unga svenskar, är romanen lätt och tydlig, är språket också modernt och speglar vardagligt sätt att tänka och tala. det är trots allt en undombok. Men för vi som börjar svenska, åtminstone för mig själv, det är inte så lätt för det finns många nya ord i boken. Jag kan inte fatta alls i början, men däremot är det lättare när jag blickar igen. Författaren beskriver mycket heminredning i vangliga familjer på ön under tiden. Trots att jag inte kan minna de nya ord om inredning, vet och skriver jag dem.

Varje kapitel är ett självständigt verk. och varje kapitel har sin egen särskilda byggnad, sin komposition (med sin inledning, sin klimax och sin upplösning). Men jag tror att det är smått tråkig och platt i den tidigare delen av boken. Kanske jag är redan en vuxen. Romanen beskriver mycket skillnaden i systrarnas reaktion och anpassning till sitt nya liv, framför allt huvudpersonen Steffi. Relationen mellan Steffi och tant Märta utvecklas gradvis, vilket lockar mig också. Romanen handlar inte direkt om kriget, men speglar kraftigt och verkligen kriget. Jag tror att kanske det är anledningen till att romanen belönades med Deutscher Jugendliteraturpreis 1999 och har fått stort beröm.  

 

Jag anser att romanen är genren som min dotter gillar. Så jag ska rekommender de fyra böcker för henne när hon blir äldre.