En ö i havet är en ungdomsroman som är skriven av Annika Thor 1996. Boken är den första
av fyra i bokserien om de två österrikiska systrar Steffi och Nelli som kommer
till Sverige under andra världskriget. De fyra böckerna om systrarna har blivit
en stor framgång, för författaren beskriver framgångsrikt krigsbarns liv,
särskilt deras tankar, i Sverige under den tiden. Men de flesta tycker om den
här boken mest. Så, jag ska dela mina tankar och åsikter med alla.
Först, ska jag berätta om vad boken handlar om.
Under andra världskriget, när Österrike blir ockuperat av tyskarna,
försöker många föräldrarna göra allt för att skicka deras barn till Sevrige.
Huvudpersonerna i boken, Steffi och Nelli, är två av dem. Systrarna kommer från
en rik judisk familj. Deras far är läkare, mor är sångare. De har vackra kläder,
mysig och stor lägenheten, även hembiträde i Wien före kriget.
1939, när den äldsta systern Steffi är 12 år, lilla syster Nelli är 8 år,
skickas de till Sverge, på en liten ö i Göteborgs skärgård. Ursprungligen föreställer de sig att ön är en semesterort med palmer längs strandpromenaden,
sandstränder med solstolar och glassförsäljare, ett piano och en hund......Men
det är tvärtom. Det finns bara båtar och liten badplats. Steffi tycker att det
är karg och tråkigt och det ser världens ände ut.
Steffi och Nelli bor hos sina respektive familjer på ön. Men lyckligt är de
två familjerna inte så långt borta från varandra. Steffis fostermor heter Märta
som är en sträng och tystlåten men verkligen snäll kvinna. Hannes fosterfar
heter Evert som är tålmodigare och mer omtänksam. Han lyssnar hellre på och
pratar hellre med henne, men han måste mycket ofta fiska hemifrån. Steffi är en
känslig och envis flicka. Hon har aldrig trott att tant Märta inte älskar henne
innan hon äntligen vet Märtas hemlighet. Det är Märtas dotters (Anna-Lisa) död
som påvekar hennes egenskaper. Men steffi förändrar så småningom henne. Till
sist kallar tant Märta Steffi“min tös”. Nelli har det mycket bättre, för Nellis fostermamma tant Alma har redan
tre barn, så Nelli blev som ett av dem. Förstås, Nellis egenskaper är
annorlunda från Steffis. Nelli anpassar sig bra efter hur de svenskar lever så
att hon har många kompisar och är omtyckt.
På grund av Steffis judisk bakgrund, dessutom kan hon inte svenska, Steffi
blir retad i skolan. För det mesta blir hon mobbad av en stack flickan som
heter Sylvias. Sylvia är elak, tycker jag. Hon härmar Steffis uttal. Hon förhindrar
de andra klasskamrater att kontakta med Steffi. Hon hånar Steffis kläder och
hår. Hon slår Steffi tillsammans med sina vänner. Hon tänder på Steffis långa
bruna hår. Hon tömmer Steffis cyckeldäcken på luft.......Kort sagt, Sylvia gör
allt för att mobba Steffi. Men Steffi ger inte upp och hon vill bli inte vara
retad. Tack och lov så har Steffi i alla fall sina vänner, Vera och Britta. Det
finns även en kille i Steffis klass, som heter Svante, som är förtjust i henne.
Varje gång när jag läser att Sylvia och hennes gäng mobbar Steffi, tänker jag
på min dotter. Jag brukar föreställa mig vad min dotter ska göra om hon blir också
retad i skolan. Jag hatar Sylvia och tycker synd om Steffi. Jag kan just inte fatta
varför Sylivia är så elak.
I den sista del av boken, allting förbättrar. Steffi lär sig att tala
svenska, fiska, cykla, ro en båt; hon får en bok som belöning på grund av sitt
utmärkt betyg i skolan. Det är en höjdpunkt och vändpunkt i romanen när tant
Märta, Steffi och Vera går till handlarens sommargäster, när tant Märta kallar
Steffi¨min tös¨, samt säger: Ingen,ingen
ska komma och säga sådant till min tös. och när hon betalar tio kronor för
trasiga byxor och säger: Det är jämnt.
Jag tycker om denna episod mest. Jag är nöjd med den och jag väntar förväntar
detta tillfälle så länge.
På tal om romanens byggande och språk. För många unga svenskar, är romanen
lätt och tydlig, är språket också modernt och speglar vardagligt sätt att tänka
och tala. det är trots allt en undombok. Men för vi som börjar svenska,
åtminstone för mig själv, det är inte så lätt för det finns många nya ord i boken.
Jag kan inte fatta alls i början, men däremot är det lättare när jag blickar
igen. Författaren beskriver mycket heminredning i vangliga familjer på ön under
tiden. Trots att jag inte kan minna de nya ord om inredning, vet och skriver
jag dem.
Varje kapitel är ett självständigt verk. och varje kapitel har sin egen
särskilda byggnad, sin komposition (med sin inledning, sin klimax och sin
upplösning). Men jag tror att det är smått tråkig och platt i den tidigare
delen av boken. Kanske jag är redan en vuxen. Romanen beskriver mycket
skillnaden i systrarnas reaktion och anpassning till sitt nya liv, framför allt
huvudpersonen Steffi. Relationen mellan Steffi och tant Märta utvecklas
gradvis, vilket lockar mig också. Romanen handlar inte direkt om kriget, men
speglar kraftigt och verkligen kriget. Jag tror att kanske det är anledningen
till att romanen belönades med Deutscher Jugendliteraturpreis 1999 och har fått
stort beröm.
hej
SvaraRaderahej
Radera